b. March 30, 1746, Fuendetodos, Spain--d. April 16, 1828, Goya is considered the 18th Century's foremost painter and etcher of Spanish culture, known for his realistic scenes of battles, bullfights and human corruption. Goya lived during a time of upheaval in Spain that included war with France, the Inquisition, the rule of Napoleon's brother, Joseph, as the King of Spain and, finally, the reign of the Spanish King Ferdinand VII. Experts proclaim these events -- and Goya's deafness as a result of an illness in 1793 -- as central to understanding Goya's work, which frequently depicts human misery in a satiric and sometimes nightmarish fashion. From the 1770s he was a royal court painter for Charles III and Charles IV, and when Bonaparte took the throne in 1809, Goya swore fealty to the new king. When the crown was restored to Spain's Ferdinand VII (1814), Goya, in spite of his earlier allegiance to the French king, was reinstated as royal painter. After 1824 he lived in self-imposed exile in Bordeaux until his death, reportedly because of political differences with Ferdinand. Over his long career he created hundreds of paintings, etchings, and lithographs, among them Maya Clothed and Maya Nude (1798-1800); Caprichos (1799-82); The Second of May 1808 and The Third of May 1808 (1814); Disasters of War (1810-20); and The Black Paintings (1820-23).  Related Paintings of Francisco de goya y Lucientes :. | Holy Week in Spain in Times Past | Portrait of Javier Goya | The Countess del Carpio | Christ on the Mount of Olives | The Parasol |
Related Artists:
Mainardi, Sebastiano
Italian High Renaissance Painter, 1460-1513
Louis D. Fancher
December 25, 1884-March 2, 1944) was an American artist and illustrator, notable for his drawings that appeared in books, in magazines, and on propaganda posters during World War. Fancher was born in Minneapolis, Minnesota in 1884 and was a student of Henry Siddons Mowbray, Robert Henri, and Kenyon Cox. He was active in San Francisco as well as in New York, where he lived most of his life.
gosta adrian-nilsson
Gösta Adrian-Nilsson, GAN, född 2 april 1884 i Lund, död 29 mars 1965 i Stockholm, svensk konstnär och författare. Räknas som en betydande pionjär inom den svenska modernistiska konsten. GAN debuterade som konstnär 1907 med en utställning på Lunds universitets konstmuseum. Efter studier i bl.a. Köpenhamn for han 1913 till Berlin för att studera modernismen. I Berlin kom han genom författaren Herwarth Waldens galleri Der Sturm i kontakt med futurism, expressionism och kubism. Influerad av dessa ismer skapade GAN sedan sin nya, modernistiska stil. 1916 flyttade han till Stockholm där han genom sin modernistiska konst och sin propaganda för den nya konsten, väckte stor uppmärksamhet. Att GAN var homosexuell avspeglas i flera av hans verk. Till exempel var han periodvis nästan maniskt fixerad vid sjömän och han dyrkade maskulin kraft. Andra favoritmotiv var manliga idrottsutövare. Samtidigt var den homosexuella erotiken både förbjuden och tabubelagd och GAN tvingades att leva ett dubbelliv. Mellan 1920 och 1925 bodde och arbetade GAN i Paris där han kom i kontakt med Fernand L??ger. Kontakten med denne ledde till att GAN:s inriktning mot kubismen förstärktes. Under 1930-talet anslöt han sig till surrealismen. Förutom oljemålningar finns akvareller med folkvisemotiv samt gobelängkartonger bland hans verk. Dessa "säljbara" verk gjorde GAN dock i de flesta fall av ekonomiska skäl snarare än konstnärliga. Han skrev även dikter, noveller och barnböcker.